Capism Your investment is my playground

May 25, 2015

Joe Hill featured in Saatchi online gallery

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , — cap @ 10:03 pm

What!? This week my painting “Don´t waste any time in mourning. Organize!” is featured in Saatchi Online Gallery curated by Rebecca Wilson. Check it out HERE and remember that your investment is my playground.

Joe Hill small

 

Don´t waste any time in mourning. Organize!, 2014, ink on paper, 52 X 63 cm

1500 USD

saatchi online

 

……..and this is how the painting would look like if it was hanging in the IKEA catalague

http://www.saatchiart.com/art-collection/Painting-Photography-Collage/New-This-Week-5-25-2015/153961/104089/view

May 20, 2014

interview for KulturRevolution

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , — cap @ 11:52 am

kultuRevolution

Here is a short interview I did for KultuRevolution on the subject of beauty Vs ugly and how it is related to my art. You can read the full article below and I suggest that you start to follow this interesting site on Facebook. Thank you very much Janan for showing interest in my art. Keep up the good work! Sorry, only in swedish so far. Anyway, here it goes…

 

Från Burma till Lilla Edet, Casper Johansson är konstnären som har gjort en väldigt speciell resa. Erfarenheterna i Burma har präglat honom och nu vill han fortsätta att utforska relationen mellan konst, makt och motstånd.  På KultuRevolutions frågor om makt, skönhet/fulhet och konst fick vi en hel del intressanta svar. Bland annat beskriver Casper skönhet som något opålitligt.

 

Mellan 2007-2013 var Casper bosatt och verksam som bildkonstnär i Burma. Tillsammans med burmesiska konstnärer fick han uppleva ett land under en historisk period.

– Burma genomgick en fantastisk men skör transformation från en totalitär militärstat till ett mer öppet samhälle. Trots att vägen fortfarande är lång till en deltagande demokrati har jag själv bevittnat hur kraften i konsten hjälper till att bryta ner auktoritära regimer och dess maktstrukturer. Det är vad som inspirerar och intresserar mig: att oavsett begränsningar, så som att leva i fattigdom och under förtryck, kunna använda konsten som medel för att förändra sin omgivning till något bättre.

 

Under sin tid i Burma hade Casper ett flertal utställningar och samarbeten med burmesiska konstnärer. Främst var det samarbeten som berörde ämnen som demokrati, yttrandefrihet och rätten till det offentliga rummet.

– Vi  introducerade nya konstnärliga uttrycksformer och tekniker för en publik som levt årtionden under strikta censurlagar och begränsningar när det gäller kulturyttringar.

 

Han menar att erfarenheterna i Burma har lett till att hans konst handlar mycket om att belysa maktmissbruk och hur det begränsar människors rättigheter och möjligheter.

– Men oftast tar den sig uttryck i vardagskampen där tristess, motstånd och vänskap möts.

 

I januari 2013 flyttade Casper tillbaka till Sverige. Han är nu bosatt och arbetar i Lilla Edet och har sedan sin hemkomst fortsatt att arbeta med maktkritisk konst, men nu i nya sammanhang.

– Med mina erfarenheter från Burma vill jag utforska relationen mellan konst, makt och motstånd. Utgångspunkten nu är istället ett Sverige som jag kom tillbaka till men där jag inte lika självklart känner mig hemma längre.

 

Han drivs av ilska eller en känsla av hopplöshet som leder honom till nya idéer. Det kan vara något som han stöter på i vardagen eller i konversationer med andra, när han lyssnar på radio eller ser på TV.

– Utifrån min spontana reaktion försöker jag analysera och reflektera. Jag sätter frågan i ett större perspektiv och frågar mig själv hur jag ställer mig till den. För mig blir det viktigt att ta ställning. Detta gör jag med hjälp av alfabetiska stämplar och bläck där jag skapar retuscherad realism genom att bryta ner objektet i ord och bokstäver.

 

Casper beskriver resultatet som en visuell debatt, en kommentarer från nutiden, där sfären mellan det politiska och estetiska möts. Orden i tavlan blir central där makt, och hur den missbrukas, är ett återkommande tema.

– Dokumentation av drömmar som krossas av auktoriteter, hopp som sveps iväg av stormar, viljor som ignoreras men röster som vägrar att tystas. I min konst blir motståndet ledande. Förändring blir ett måste.

 

Han beskriver sin konst som byggd på dikotomier eller motsägelser. Jag ber honom att utveckla.

– Främst tror jag att motsägelserna i mina tavlor är mellan den visuella upplevelsen och vad jag vill förmedla med orden och fraserna som tavlorna är uppbyggda av. På avstånd hoppas jag att tavlorna skapar ett intresse på grund av sin okonstlade estetik, eller skönhet. De är relativt minimalistiska med enbart små manipulationer i bilden. En skulle kunna kalla det för en form av pixlad realism. På avstånd existerar en bekvämlighetskänsla i bilden men tittar en på nära håll hoppas jag att den känslan byts ut. Orden som tavlan är uppbyggd kring skapar utrymme för reflektion och nya insikter.

 

Jag frågar honom hur han ser på begreppen skönhet/fulhet och dessas plats inom konsten.

– Min första tanke är en känsla av spontan attraktion till en sak, ett fenomen eller en människa. En känsla som inte hunnit filtreras, en bedömning som först och främst helst skall vara accepterad och/eller formad av min omgivning. Jag tänker att skönheten är opålitlig som referens trots att den har en oerhörd attraktionskraft. Med opålitlig menar jag att jag personligen ofta efter lite reflektion omvärderar skönheten relativt snabbt och låter andra känslor får träda fram och tolka ett intryck. Självklart får konst vara fult. Men jag tycker att det är meningslöst med att förenkla konst i fint och fult. Så länge konsten skapar någon form av reaktion är den relevant. Att den då är ful eller fin blir bara en inträdesbiljett till ytterligare nyfikenhet och dimensioner. Det är då konsten blir intressant för mig, ifall inträdesbiljetten leder mig vidare in i konstnärens universum eller in i mig själv.

 

Pagoda.Casper

 

969 Pagoda Rd

– Jag har försökt skapa en känsla av balans och harmoni med referenser som bekräftar förutfattade meningar om ett ”buddhistiskt” land som Burma. En siluett av tempel med något som kan tolkas som solen stiger upp (eller gå ner) i bakgrunden. Men på nära håll kan en utläsa numeriska referenser så som; ”969” är en extrem-nationalistisk rörelse i Burma vars syfte är att bevara och stärka positionen för den etniska majoriteten i landet, ”187” är en polisiär anropskoden för murder/death/kill och refererar till metoderna som rörelsen använder att genom våld fördriva en muslimsk minoritet i landet och ”119” är nödtelefonnumret i Burma och symboliserar allvaret i situationen. Sammanslaget försöker jag belysa och upplysa om en konflikt i Burma som många utanför landet ignorerar eller inte är medvetna om, men som idag har en potential kan leda till ett nytt folkmord.

Se mer av Caspers konst på www.capism.se

Janan Zapata G.

janan@kulturevolution.se

 

December 1, 2013

Oldies and Goldies published in Platform58-Issue 041-December 2013

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , , — cap @ 7:16 pm

My latest triptych “Undisciplined tribe I-III” and some old portraits of Yangon Finest aka YSA crew was just published in the latest issue of the online art magazine Platform58. The magazine is managed by Mark Longbottom and I am very happy he gave me the opportunity to be part in the latest issue. Below you will see some screenshots of the pages where my art is represented but I suggest that you checking out the COMPLETE ISSUE – 041 – December 2013 since it contains a lot of great art and artist. Enjoy and thanks for having me!

P58 p36-37

p.36-37

P58 p38-39

p.38-39

P58 p40-41

p.40-41

I also found my good friend and fellow artist Deadline on page 19 with some of her amazing pieces from the streets of Kathmandu.

As for now I am building my permanent studio in order to get back to the lab and start painting. Stay tuned for updates. Respect.

 

October 12, 2013

Saachi Online Showdown

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , — cap @ 1:44 pm

I just submitted this piece to Saachi online Showdown. The theme for the showdown is “Painted faces”. Well, you can´t actually see the face because he is an #Artistanonymous #Homeboy. You can find my submitted work here:

http://www.saatchionline.com/art/Painting-Artistanonymous-Homeboy/84794/1386521/view

Voting begins 10/29/13 12:00 am.

Pls drop by http://www.saatchionline.com/showdown/view/showdown/16 and support my art. Your investment is my playground.

ArtsitanonymousHomeboyLarge

July 27, 2013

Article in Göteborgs Fria Tidning

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , , , — cap @ 11:57 am

GFT

I forgot to upload this article about my previous exhibition “A thousand word says more than a picture” at Urban Artroom that opened on the 8th of June this year. The article was written by Helena Krantz and was publish in Göteborgs Fria Tidning on the same days as the opening of the show (online on the 10th of June). The article was part of a ongoing series of articles called “Kulturarbetaren” (culture workers) and I was very happy with the text. We had a quite long discussion down at the harbour in Göteborg. Unfortunately the article is only in Swedish but I guess you already know the shortcuts to translate the article. Enjoy the reading and do not hesitate to contact me if you have any questions about the exhibition or my work.

Göteborgs Fria Tidning is a independent non-profit newspaper owned by the people working for the newspaper. Its focus mainly on issues such as; environment, justice, animal rights, democracy, equality, feminism, peace, globally and locally.

Support them! we need an alternative voice to this gray landscape of news we are daily feed with

I am now in discussion with some very sweet people about a very interesting project that hopefully will take place in a few month. Very exciting and I will of course share it with you if we come to an agreement.

 

”Det tog lång tid innan jag vågade kalla mig för konstnär”

KulturnyheterHans konst är bokstavligt talat gjord med små medel. Med hjälp av alfabetsstämplar, foton och en avancerad stencilteknik berättar Casper Johanssons tavlor historier. GFT:s serie Kulturarbetaren går vidare med en konstnär som efter flera år i Burma är aktuell med sin första utställning i Sverige.
Publicerad: Måndag 10 juni 2013 | 10:45

 

I dag är det vernissage för Casper Johanssons utställning Tusen ord säger mer än en bild, hans första i Sverige sedan hemkomsten från Burma i januari och det är en engagerad konstnär GFT träffar vid Röda Sten.

– Tavlorna har en berättelse, säger han. Det finns en pacifistisk tanke och man kan nog säga att de har ett budskap men jag vill inte trycka ner något i halsen på folk, besökarna får bilda en egen uppfattning. Förhoppningsvis föder tavlorna tankar.

Han har arbetat fram en egen och mycket speciell teknik som gör hans tavlor unika. Motiven framställs genom stämplade bokstäver som genom olika många lager ger en bild. Hur han kom på metoden kan han inte svara på, men han ser det som ett dubbelt sätt att föra fram en historia.

– Ofta börjar det med något jag reagerar på, något som inte är bra och då tar jag en bild utifrån det. Sedan manipulerar jag fotot i datorn och utifrån det stämplar jag med bokstavsstämplar tills det blir rätt motiv. Och bokstäverna bildar ord eller meningar jag vill få fram med bilden.

Han tycker att det faktum att det finns konkreta ord i själva bilden kan bidra till en speciell styrka.

– Jag är dålig på att skriva men bokstäver är vackra och ord kan bli väldigt starka, säger han.

Efter uppväxten i Vänersborg hamnade han i Göteborg och att vi träffas vid Röda Sten är ingen tillfällighet. Casper Johansson känner sig hemma mellan graffitiväggen och vattnet, den krokiga vägen till heltidskonstnär har gått via både graffiti och livet som sjöman.

– Det tog tid innan jag vågade kalla mig konstnär, innan jag fattade själv att det faktiskt var det jag var, berättar han.

Det var Burma som gjorde det. Och FN:s villkor för utlandsanställda som ger även deras medföljande makar en viss inkomst. När Casper Johanssons fru fick ett FN-jobb i Burma följde han med och plötsligt hade han ett gyllene tillfälle att på heltid satsa på något han bara har haft som fritidsintresse tidigare. Han berättar att det även i Burma började med graffiti, något som ledde till fler kontakter i konstvärlden.

Hans första utställning ägde rum i ett garage och hölls hemlig på grund av Burmas stränga censur. Ingen kritik mot landets styre eller något olämpligt i övrigt fick visas. I så fall tvingade censurkommittén bort de verken. Att anordna en ”svartutställning” medförde således en del risker och hade kunnat leda till utvisning eftersom hans motiv kunde ses som kontroversiella och kritiska.

– Det är klart att jag var rädd! Jag var ju medveten om situationen med en censurkommitté som kan dyka upp när som helst.

Den stränga censuren har sedermera släppt en aning och det har blivit allt friare för konstnärer.

– Men fritt är det ju ändå inte, myndigheterna har någon sorts koll. Vid min senaste utställning tog jag och min samarbetspartner bort några bilder med vapen som vi visste skulle kunna ställa till problem.

Trots orättvisor i landet och restriktioner för konstutövare håller han Burma varmt om hjärtat. Det har gett honom inte bara vänner för livet utan även ett ökat politiskt intresse som har följt med i hans konst.

– Mitt sociala medvetande och engagemang har växt, säger han. Jag visste inte mycket om Burma när jag kom dit men lärde mig väldigt mycket. Nu känner jag en vilja och ett behov av att sprida den kunskapen. Det finns enorma orättvisor som bör belysas, men också människor som är otroligt öppna och varma. Kulturscenen till exempel är jättespännande och graffitirörelsen växer ständigt. Hur många utanför landet vet det?

Han säger att han har lovat både sig själv och burmesiska vänner att berätta om landet. Konsten är hans verktyg.

– Även om konstverket föds i något som inte är bra, kan ju resultatet bli fint.

 

March 31, 2013

“Israel and Palestine” published online

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , , , , , , , — cap @ 1:53 am

This piece titled “Israel and Palestine” was just published on the online art site called Scene360/Illusion. Illusion is in their on words “The Illusion site is dedicated to featuring the most amazing creations in art, design, photography, technology and video. It displays projects of individuals with astonishing skills and creativity. From intricately cut paper art to live grass graffiti—one thing is certain, you will often think “WOW!””

The painting itself is actually part of a triptych and is about being a child playing war games in a conflict area. It portray myself wearing a traditional Burmese lungyi aiming with a toy gun made of bamboo. The idea came up when I was travelling in Karen state, Myanmar. An area that have been suffering from one of the longest ongoing civil wars in the world. During my travel I came across a lot of bamboo toy guns being sold in the streets and all I could think of was how it would actually be like being a child raised by war. Especially since when I was a child, when we played, it was always us versus them. Cowboys vs Indians. Police vs Thieves.

Israel and Palestine, 2011, Ink on paper, 76 X 56

The two other pieces of the triptych was not published on the Scenec360 site but is shown below.

Police and Thieves, 2011, ink on paper, 56 X 76

Cowboys and Indians, 2011, ink on paper, 56 X 76

October 16, 2012

Past week in pictures

Filed under: Uncategorized — Tags: , , , , , , , , , — cap @ 12:54 pm

I love stickers, especially where they can grow old. Have you seen this on? Do you know the location? (clue: It is Tuesday and I heading down to this place when I am done with the writing)

I delivered my latest painting “U.S. Airmail” the other day. It seems that it will hang next to a Vietnamese propaganda poster and “Breaking Silence” print signed yours truly! thanks for the support once again.

Public and private spaces are shrinking with time, they call it globalization I heard. Today I was working on my representation making business cards in Studio Duelling Banjos (portable version 3.0)

SmileEvilsmile is a good friend of mine. I like him for many reasons but maybe most because he keeps it simple!

I was also published in TuckMagazine with five of my paintings. The text is either written by a computer or a poet on Kitamine. This is what they said about me and my work:

Casper ‘Cap’ Johansson’s art sparkles in a world blurred by blindness. Lost in a never ending prayer of preached progress the voiceless scream in thought against a modernity choking, each of the artist’s pieces bleeding feeling; the passion of belief breathing in a repressed society.

Envious of dream the fight against continues as, in anonymity’s mask, a being bleeds from believing; androgynous to a self the cell society breeds in. Heat freezes in a timed mind as captured in light the image of today’s pensive soul is painted. The body illuminates in intensity, a burning truth through fear piercing, the artist in rich starkness showing life smothered from breathing. Purity weeps in progress painted, mourning life dead in living.

In darkness light through expression explodes. Thoughts run away from trained feelings, an everyday defiance of the mind as in the heart the head beats. To another a differing eye, an opinion caught in fixed misunderstandings as meaning tails off in despair. Johansson delights in creating a future present, the pattern of thought visible to eyes open, each alive in individual definition.

Energy defies fate as blind minds fall from a waiting sky, the artist skilfully placing the viewer in the centre of a suffocating everyday. Set amidst a faceless city representing any and everywhere breathing, nature rebels in being, bleeding colour to the heart of human grieving. In a memorised present, withering life spins against the control it dies from, society repressed in an over populated ideal as collected breath is held from a watching world.

Concealed in disbelief a generation loses sight from a mind mechanical in thought. Tied to ticking eyes the body hides from prying, a blank staring back at an overwhelming world, the artist emphasising humanity’s plight against an improvement created. Faith fights for the glint in each, an indirection sought in the self to an expressive new as, limited by design, technology burns to a soul breathing.

Fiery waves adorn a canvas dark in thought, Johansson lighting an eye’s imagination to minds expanding, the rich white of light sheltering truths; a skin to the blood of fated living. Alive in invention the illusion of believing bleeds to another day blind as coloured from soul, the artist’s heart shines through.

Seeking truth in justice Johansson’s art continues to evolve, his impression of humanity’s struggle against itself profound and piercing.

#Mugshot #lesshairthen

Powered by WordPress