interview for KulturRevolution

Från Burma till Lilla Edet, Casper Johansson är konstnären som har gjort en väldigt speciell resa. Erfarenheterna i Burma har präglat honom och nu vill han fortsätta att utforska relationen mellan konst, makt och motstånd.  På KultuRevolutions frågor om makt, skönhet/fulhet och konst fick vi en hel del intressanta svar. Bland annat beskriver Casper skönhet som något opålitligt.

Mellan 2007-2013 var Casper bosatt och verksam som bildkonstnär i Burma. Tillsammans med burmesiska konstnärer fick han uppleva ett land under en historisk period.

– Burma genomgick en fantastisk men skör transformation från en totalitär militärstat till ett mer öppet samhälle. Trots att vägen fortfarande är lång till en deltagande demokrati har jag själv bevittnat hur kraften i konsten hjälper till att bryta ner auktoritära regimer och dess maktstrukturer. Det är vad som inspirerar och intresserar mig: att oavsett begränsningar, så som att leva i fattigdom och under förtryck, kunna använda konsten som medel för att förändra sin omgivning till något bättre.

Under sin tid i Burma hade Casper ett flertal utställningar och samarbeten med burmesiska konstnärer. Främst var det samarbeten som berörde ämnen som demokrati, yttrandefrihet och rätten till det offentliga rummet.

– Vi  introducerade nya konstnärliga uttrycksformer och tekniker för en publik som levt årtionden under strikta censurlagar och begränsningar när det gäller kulturyttringar.

Han menar att erfarenheterna i Burma har lett till att hans konst handlar mycket om att belysa maktmissbruk och hur det begränsar människors rättigheter och möjligheter.

– Men oftast tar den sig uttryck i vardagskampen där tristess, motstånd och vänskap möts.

I januari 2013 flyttade Casper tillbaka till Sverige. Han är nu bosatt och arbetar i Lilla Edet och har sedan sin hemkomst fortsatt att arbeta med maktkritisk konst, men nu i nya sammanhang.

– Med mina erfarenheter från Burma vill jag utforska relationen mellan konst, makt och motstånd. Utgångspunkten nu är istället ett Sverige som jag kom tillbaka till men där jag inte lika självklart känner mig hemma längre.

Han drivs av ilska eller en känsla av hopplöshet som leder honom till nya idéer. Det kan vara något som han stöter på i vardagen eller i konversationer med andra, när han lyssnar på radio eller ser på TV.

– Utifrån min spontana reaktion försöker jag analysera och reflektera. Jag sätter frågan i ett större perspektiv och frågar mig själv hur jag ställer mig till den. För mig blir det viktigt att ta ställning. Detta gör jag med hjälp av alfabetiska stämplar och bläck där jag skapar retuscherad realism genom att bryta ner objektet i ord och bokstäver.

Casper beskriver resultatet som en visuell debatt, en kommentarer från nutiden, där sfären mellan det politiska och estetiska möts. Orden i tavlan blir central där makt, och hur den missbrukas, är ett återkommande tema.

– Dokumentation av drömmar som krossas av auktoriteter, hopp som sveps iväg av stormar, viljor som ignoreras men röster som vägrar att tystas. I min konst blir motståndet ledande. Förändring blir ett måste.

Han beskriver sin konst som byggd på dikotomier eller motsägelser. Jag ber honom att utveckla.

– Främst tror jag att motsägelserna i mina tavlor är mellan den visuella upplevelsen och vad jag vill förmedla med orden och fraserna som tavlorna är uppbyggda av. På avstånd hoppas jag att tavlorna skapar ett intresse på grund av sin okonstlade estetik, eller skönhet. De är relativt minimalistiska med enbart små manipulationer i bilden. En skulle kunna kalla det för en form av pixlad realism. På avstånd existerar en bekvämlighetskänsla i bilden men tittar en på nära håll hoppas jag att den känslan byts ut. Orden som tavlan är uppbyggd kring skapar utrymme för reflektion och nya insikter.

Jag frågar honom hur han ser på begreppen skönhet/fulhet och dessas plats inom konsten.

– Min första tanke är en känsla av spontan attraktion till en sak, ett fenomen eller en människa. En känsla som inte hunnit filtreras, en bedömning som först och främst helst skall vara accepterad och/eller formad av min omgivning. Jag tänker att skönheten är opålitlig som referens trots att den har en oerhörd attraktionskraft. Med opålitlig menar jag att jag personligen ofta efter lite reflektion omvärderar skönheten relativt snabbt och låter andra känslor får träda fram och tolka ett intryck. Självklart får konst vara fult. Men jag tycker att det är meningslöst med att förenkla konst i fint och fult. Så länge konsten skapar någon form av reaktion är den relevant. Att den då är ful eller fin blir bara en inträdesbiljett till ytterligare nyfikenhet och dimensioner. Det är då konsten blir intressant för mig, ifall inträdesbiljetten leder mig vidare in i konstnärens universum eller in i mig själv.

969 Pagoda Rd

– Jag har försökt skapa en känsla av balans och harmoni med referenser som bekräftar förutfattade meningar om ett ”buddhistiskt” land som Burma. En siluett av tempel med något som kan tolkas som solen stiger upp (eller gå ner) i bakgrunden. Men på nära håll kan en utläsa numeriska referenser så som; ”969” är en extrem-nationalistisk rörelse i Burma vars syfte är att bevara och stärka positionen för den etniska majoriteten i landet, ”187” är en polisiär anropskoden för murder/death/kill och refererar till metoderna som rörelsen använder att genom våld fördriva en muslimsk minoritet i landet och ”119” är nödtelefonnumret i Burma och symboliserar allvaret i situationen. Sammanslaget försöker jag belysa och upplysa om en konflikt i Burma som många utanför landet ignorerar eller inte är medvetna om, men som idag har en potential kan leda till ett nytt folkmord.

Se mer av Caspers konst på www.capism.se

Janan Zapata G.

janan@kulturevolution.se